Brusten hälsena 1

Torsdag 19 januari

07.45 Promenad upp till gymet där jag träffar Marcus (PT). I dag hade vi tänkt träna styrketräning men det är så mycket folk i gymet att vi bestämmer oss för att köra lite gymnastik på övervåningen istället eftersom den lokalen är tom, ett ödesdigert beslut.

Först uppvärmning med jämfota hopp på mjukt underlag. Viss uppvärmning hade jag redan innan från ca. 20 minuters promenad. Marcus visar hur jag ska stå med ena foten framför den andra och lätt hoppa fram och tillbaka ca. 20 cm. Jag gör 10 hopp per fot och vilar en stund, sen upprepa igen. Vi ca. femte ifrånskjutet med bakfoten hörs en dov smäll ungefär som om man släppt en tung medicinboll i golvet och en smärta sprider sig i hälen. Marcus tittar förvånat på mig;
– vilken smäll, vad hände? säger han.

Jag inser att nåt hänt med hälsenan i högerfoten, men det gör inte fruktansvärt ont och jag kan haltandes fortfarande gå på foten. Marcus kutar iväg och hämtar en ispåse som han håller hårt pressad mot hälsenan som börjar svullna. Vi diskuterar vad som kan ha hänt och gissar oss till att det måste skett en bristning. För om den hade gått av borde det ha gjort mycket ondare och jag skulle knappast kunna gå, resonerar vi.

Jag beslutar mig för att ta mig till huskäkarmottagningen på Sophiahemmet dit jag hör, dom har akutmottagning på morgonen.

08.50 stapplar jag ut till gatan för att ta en taxi. På husläkarmottagningen får jag sitta ca.45 minuter innan min läkare kommer ut mellan två patienter och frågar om jag kan stå på tå vilket jag inte kan.
– då är det lika bra att du åker till St Göran för din hälsena är nog av och det kan inte vi åtgärda här.

Taxi till St Göran där jag får sitta i akutväntrummet ca. 1,5 timme. Det gjorde ont i benet men ändå inte outhärdligt ont vilket förvånade mig.
Till slut blir jag inkallad i ett rum där en läkare tittar på benet och konstaterat snabbt att hälsenan är helt av.

Sen kommer en sjuksyster in och gipsar benet i så kallad spettstå = foten nedåtvinklad ungefär som att jag skulle ha 3-4 cm klack under hälen. Så fick jag sen halta runt på kryckor i två veckor utan att få ställa ner foten i marken.

19/1 – 1/2

Foten i högläge när jag sitter och sover för att hålla ner svullnaden i benet. Största problemet var smärtan i händerna och axlarna som inte var vana att bära omkring på min 105 kg tunga kropp. Jag klippte sönder ett liggunderlag och silvertejpade fast bitarna runt handtagen för lätta på smärtan i händerna.

Ett annat problem var alla praktiska saker som att få med sig kaffekoppen och andra saker från en plats till en annan, händerna var ju upptagna med kryckorna. Man fick ”mellanlanda” med sakerna på olika ställen flytta sig en bit och sen  flytta med sakerna till nästa ställe tills man var framme.

Duscha var också krångligare än vanligt, först tejpa in gipset i plastpåsar och sen stå och vingla på ett ben i duschen.

Tack vare min underbara tjej Eva så fick jag hjälp med handling av mat, städning och klädtvätt. Jag upptäckte Über Mat och Foodora som tjänade en del pengar på att fixa luncher och middagar till mig då matlagning var för krångligt. Och Taxi Stockholm drog också in några kronor på att jag inte orkade krycka mig till bussen. Jag provade ett par gånger men blev så slut och svettig att jag valde att lägga delar av semesterkassan på taxi istället.

De sista dagarna med gips börjar jag få ont i ryggen i svanken, troligen för att jag legat i soffan och sängen mest hela tiden. Foten/benet har känts helt okey, ibland lite svullet och ibland lite värk men inte så att jag har behövt värkmedicin. Jag Googlade en hel del om hälseneruptur och fann att första veckorna är det en inflammation i hälsenan som är en del av läkningsprocessen, då ska man undvika att äta inflammationshämmande värkmedicin eftersom den även angriper hälsenans inflammation vilket kan försvaga hälsenan framöver. Så trots ryggvärk undvek jag Voltaren.